AI kommer inte ta ditt jobb, men någon som är roligare att hänga med kommer att göra det
Vad Joe Rogan kan lära oss om vikten av parasocialt relationsbyggande
Vad är det bästa med att bli framgångsrik? Pengarna? Statusen? Känslan av att vara en vinnare? Enligt flera av mina mest framgångsrika vänner finns det en aspekt som är ännu viktigare – friheten att välja vilka man samarbetar med, och därmed möjligheten att bara arbeta med trevliga personer.
Ingen vill ha en otrevlig chef eller kollega, och omfattande forskning visar att sociala färdigheter, som förmågan att kommunicera, leda och samarbeta med andra, spelar allt större roll för den som vill lyckas på arbetsmarknaden. Yrken som kräver god social förmåga har blivit fler, och personer som är bra på att samarbeta med andra får högre lön och bättre karriärmöjligheter. Och ju fler uppgifter som tas över av maskiner – desto viktigare kommer vår sociala förmåga att bli för vår framgång på arbetsmarknaden.
Varför blir social förmåga allt viktigare på arbetsmarknaden?
Förmågan att samarbeta med andra var avgörande redan när vi var jägare och samlare. På den tiden var vi beroende av gruppen för att få mat, skydd från fiender och tak över huvudet. Den som inte kunde komma överens med de övriga i gruppen blev i värsta fall exkluderad, vilket i praktiken motsvarade en dödsdom. Prosociala beteenden, som generositet och förmågan att skapa sociala band, var därför helt nödvändiga för oss.
I dag är vi inte lika beroende av andra människor för vår direkta överlevnad, men eftersom både våra samhällen och arbeten blivit mer komplexa har behovet av social förmåga ökat på senare år. Förklaringen är att arbete i team blivit en central del av många yrken. I stället för en enskild individ som gör lite av varje, ökar produktiviteten när flera specialister samarbetar. Samarbetet innebär dock vissa “koordinationskostnader”, men sociala färdigheter fungerar som ett smörjmedel som underlättar samarbetet och sänker dessa kostnader.
I Sverige har forskare sett att social förmåga blivit särskilt viktig inom yrken och branscher som i hög grad påverkats av digitalisering och utlokalisering av verksamhet. Utvecklingen är knappast förvånande eftersom allt fler arbetsuppgifter automatiserats. Uppgifter som kräver social interaktion är svårare att automatisera och samarbetsförmågor blir därför mer eftertraktade kompetenser hos människor. När företag flyttar verksamhet till andra länder ökar också behovet av koordination och kommunikation, vilket gynnar arbetstagare med goda sociala förmågor och ledaregenskaper. Automatisering och globalisering ökar alltså efterfrågan på social förmåga, och det finns inga tecken på att trenden är på väg att avstanna. I stället ser vi att den som vill bli riktigt framgångsrik inte bara behöver lyckas skapa band till personer i sin närhet, utan också till personer som de aldrig ens har träffat.
Den parasociala fördelen
”Parasocial” utsågs i slutet av 2025 till årets ord av Cambridge Dictionary. Begreppet beskriver ett psykologiskt fenomen där publiken utvecklar en ensidig relation till en offentlig person. Tittare eller lyssnare kan exempelvis uppleva en mediepersonlighet som en nära vän, trots att de aldrig haft någon ömsesidig kontakt. Några exempel som uppmärksammats i sammanhanget är Lily Allen och Taylor Swift. Ett annat tydligt exempel är poddaren Joe Rogan.
En viktig anledning till Rogans enorma genomslag är just hans förmåga att skapa parasociala band till sin publik. Att lyssna på hans podd upplevs inte som att konsumera ett medieinnehåll, utan som att få vara med i rummet – att sitta med i studion och ”hänga med ett kul gäng”. Poddformatet i sig tycks främja parasociala relationer, och i dagens medielandskap får formatet allt större betydelse för den som vill nå ut. Poddar anses exempelvis ha varit avgörande för presidentvalet i USA 2024.
Rogan har kommit att bli en kontroversiell person eftersom han återkommande bidrar till att sprida felaktigheter och konspirationsteorier. Men att uppröras över hans genomslag är lite som att vara arg för att klassens snyggaste tjej vill vara ihop med den coola killen, trots att han inte har den blekaste aning om hur man löser andragradsekvationer.
Därför behöver vi bli mer som Joe Rogan
Att social förmåga blivit en alltmer eftertraktad egenskap betyder inte att vi ska sluta lära oss svåra saker. Däremot är det viktigt att hitta en balans i att utveckla kognitiva färdigheter, teknisk kunskap och sociala förmågor. Och när jag skriver att vi behöver bli mer som Joe Rogan menar jag såklart inte att vi också ska sprida konspirationsteorier. Däremot behöver den som vill nå ut brett också vara någon som människor tycker om att hänga med.
Social dragningskraft har alltid varit en stark selektionsfaktor – i vänskap, kärlek, politik och arbetsliv. Det är inte en slump att frågan ”skulle jag vilja ta en öl med den här personen?” länge påverkat allt från rekryteringar till valresultat.
I en tid där allt fler tekniska och analytiska uppgifter kan automatiseras blir social kompetens ännu mer avgörande. Sannolikt är det inte AI som kommer att ta ens jobb i framtiden, utan snarare någon som är trevligare att hänga med.
Hur ser du på vikten av social förmåga? Vad tror du är förklaringen till att vissa offentliga personer är så skickliga på att skapa parasociala band till sin publik? Vilken roll tror du att poddar kommer att spela i riksdagsvalet 2026?
Veckans tips!
Jag vidareutvecklar mina resonemang om vikten av social förmåga i den nya podden Sikt, som även går att se på YouTube. Något som jag också lyfter i intervjun är betydelsen av livslångt lärande och att vi måste gå från att se utbildning som något man gör i början av livet till att vara ett återkommande inslag i ett långt och föränderligt liv. Detta är en fråga som intresserar mig mycket och som jag kommer att skriva mer om här samt i min kommande bok som släpps i höst!
Tack för att du läser och hoppas att du får en fortsatt trevlig vecka!
/Emma
There seems to be an assumption in this question that an actual “sociopath” could be suffering from a significant degree of mental distress. Exactly what kind of distress does someone who by definition feels no remorse for any action and who has no moral qualms whatsoever experience? ASPDs (sociopaths) don’t see anything wrong with themselves - what is the nature of the hope that you wish to impart? Literally, the suggestion itself makes no sense from the perspective of an ASPD. If someone who is really ASPD is “confiding” in you about their personality disorder (not mental illness - a personality disorder is different) and suggesting to you that they are somehow emotionally suffering, then you might want to upgrade your security systems. ASPDs lie and manipulate people. They play head games with people. They use people and frequently hurt people. ASPDs don’t have those little “come to Jesus” moments - if you experienced that then you truly found a unicorn that farts rainbows. It is much more likely that someone thinks they are a “sociopath” (and possibly wants to be one because they are truly sick) — or that someone has decided to draw someone else in closer for nefarious reasons. Playing on someone’s emotions to make them more vulnerable after they have either gained enough knowledge about the victim, or after their earlier games have ran their due course. “Hope” to an ASPD is typically nothing more than a very cold calculation: what is the method by which I obtain what I want? They place no value on the kind of hopes an ordinary person has, in fact they have disdain for such emotional tripe. Entertaining an ASPDs “hopes” is likely to prove to be more than just a fool’s errand. It could have devastating consequences for others.
Jag kom att tänka på "likeability" när jag läste din text. Känns lite som samma sak. Jag tror också att det blir extremt viktigt framöver. Såg siffror idag om partiledarnas förtroende. 2% är ju inte mycket att hänga i granen. (som förövrigt inte kom in den här julen ;-))